Utedag

I går skulle jag bara släppa ut gänget på tomten en liten stund innan det började regna...tänkte jag.

Det började aldrig regna!

Så jag stannade ute halva dagen tillsammans med de...(törs inte lämna de ute själva ännu, för mycket "hönsmamma" för det!)

Kycklingar överallt!

Två...(tre, Herr Larsson skymtar i bakgrunden)....tjusiga killar!

Olivia, Atlas och Oskar kollar läget i diket.

Två tjusiga killar igen!

Oskar tar en tupplur i knät.

Olivia är oftast ute o strosar på egen fot och henne kan man hitta på de mest oväntade platser.

Fluffy...som är en mycket pratsam och social liten dv.Silke, fick syn på mig där jag låg och fotade Olivia, strax kröp hon ihop och genade under bilen.

Ivrigt pratandes undrade hon vaaaar jag varit så länge!

Kal lyckades sno en av mina vindruvor när jag letade Olivia.

Strax därefter snodde Mimmi den av han i sin tur och satte av med en väldans fart!

Kal och Peggy sitter på den bortställda kycklingburen och pratar barndomsminnen.

Då och då tittar ena grannkatten över och strosar liksom lite nonchalant förbi kycklingarna, han försöker verkligen låtsas som ingen ting, men kan inte låta bli att snegla på de.

Notera vilka som springer fram till nätet istället för att springa och gömma sig!

MES:ar är minsann inga mesar inte!!

Det var ju bra att det blev långdag utanför rastgården i går, för i dag blev det kortdag ute överhuvudtaget då regnet öst ner i stort sett oavbrutet.

Hej o hå!

Stranddag igen

I dag var det väder till att åka över till "våran" strand igen.

Ångermanländsk Vattenhund.

Halvnorsk Grävmaskin.

Oidentifierat Strandbär.

Färdigfluget.

Vattnig Blomma.

Naken Ros.

När vi kom hem, släppte jag ut alla kycklingar så de fick gå som de ville. Det är tredje dagen på rad de är ute, och de strosar iväg lite längre ut på gräsmattan för varje gång, vilket resulterar i lite mera oro från min sida varje gång.

Det är inte lätt att hålla koll på 26 stycken samtidigt!

Olivia försvinner runt ena hushörnan på jakt efter en mygga, Oskar strosar iväg alldeles i egna tankar, Herr Larsson hör bara det han vill höra och Polly ser så dåligt annat än det som finns rakt framför näbben, så hon irrar bort sig fast hon inte vill det!

Paduanerna behöver jag inte alls bekymra mig för, fem av sex har redan gått o lagt sig på pinnen för natten, det är bara "stortuppen" som är ute, och han springer hem och skriker MAMMA så fort han tror han ser något, och det blir ju för det mesta antaganden för hans del, eftersom han har ögonen full av fjädrar.

Hej o hå!

Moseplassens tävling "Markblomster"

Mitt bidrag till Moseplassens tävling, "Markblomster"

"Fröken Musöra"

Den som en gång tittat djupt in i det himmelsblå ögat hos en Förgätmigej, glömmer det aldrig.
Kanske var det så denna vackra och förunderliga skönhet ville bli känd.Som blomman man aldrig glömmer.
Liten och försynt är hon. Som en försiktig men pigg skogsmus.Kronbladen är runda som musöron och blommans latinska namn är just Myosotis, som betyder Musöron.
Nästa gång du ser en Förgätmigej. Lova att du kryper ner på knä och ler mot hennes öga och viskar. ”Vackra blomma - Jag glömmer dej aldrig…”

Smultronställe!

I går hade jag en riktigt mysig dag!

En väninna som ofta finns i mina tankar, men som jag inte träffat på länge, kom och hälsade på med sina goa småttingar. Hon är en sån där människa som man bara kan vara tillsammans med.

Dagen innan hade jag gått rakt på ett riktigt bra smultronställe, dit åkte vi i går.

Här är det inte tal om att trä några stycken på ett strå inte, här fyller vi hinkarna!
Vackert....eller vackert!

En riktig smultronpojke är han, mysiga Lukas!

Första hinken full!

Oavsett var man vände sig fanns det smultron!

Har aldrig sett något liknande.

Några var stora som små jordgubbar, något Lukas insisterade på att det var också!

"Jag plockar väl lite själv då, ingen verkar ju ha tid att leka med mig ändå nu"....

Han är duktig på att plocka allehanda bär själv, även om han inte har något emot att få de servarade.

Mycket smultron blev det!

Mysstund på filten innan vi skulle äta.

Hedwig får smaka lite smultron också.

Hej o hå!

Mums.......

......sa Atlas!

Hej o hå!

ESBETJJEE!

Nästa sjukling som bor inne...Hedwig!

I morse upptäckte jag symptom på en av alla de sjukdomar som jag plöjt igenom på olika veterinärsidor på nätet under tiden Olivia varit sjuk...(hon ser fortfarande ut som en pingvin när hon legat en stund...men bara hon kommer igång, så är hon hur pigg som helst).

På bajsbrädorna låg några bajspluppar som var alldeles flytande och i varierande färger.......och lilla Hedwig...min mysiga lilla dv.Wyandottehöna, satt bara stilla alldeles uppburrad och såg allmänt hängig ut.

Ringde veterinären, beskrev symptomen och sa att jag trodde det var Koccidios och att jag nog behövde få utskrivet "Esbetre"...det trodde han också, så han ringde in receptet på direkten, men varnade samtidigt för att det inte alls var säkert de hade det inne, så det var bäst jag ringde Apoteket själv och kollade var det kunde finnas.

Så jag ringer en tant på Apoteket.

Efter en lite meningslös diskution om huruvida receptet hunnit komma in eller inte eftersom jag precis pratat med veterinären, börjar hon leta åt mig.

- Vad var det för medicin sa du?

-Esbetre

-Behövs verkligen recept på det?

-Eeh ja! Esbetre. Djurmedicin

-Jaha....men det är ju bara ett munsköljmedel...(vi hade precis diskuterat receptet som jag fått av veterinären!)

-Nej, nej...ESBETRE......

(här skall tillläggas att jag har en liten egenhet i talet...jag har ett skorrande "R" som liksom kommer långt nerifrån halsen, dvs de gångerna jag verkligen lyckas putta upp ljudet så det låter som ett "R". Ibland lyckas det inte riktigt, utan bokstaven fastnar någonstans halvvägs...och då resulterar ljudet i nåt som närmast kan liknas vid ett "J", som gurglas fram långt bak i munnen någonstans...ungefär där gomseglet sitter. (Heter förövrigt "Drøvel" på norska...och nu blev det en parentes i parentesen!))

Så det lät nog ungefär såhär:- Nej, nej...ESBETJJEEE...en djurmedicin.....inte ESBETOLV...

(hur man kan tolka "esbtjeee" som "esbetolv" förstår jag inte riktigt...det låter ju väldigt olika på slutet även om jag inte får till R-ljudet!!)

-Eehh...hur stavar jag till det då...E..

-..S...B....E...T..RICKHARD....E....(måste jag alltid säga för att det skall uppfattas som ett "R"...ingen har än så länge trott att jag sagt "Jickhard") *fnissar lite vid tanken*

-Jaha...en djuuurmdedicin!

-Ja..just det! Kan du se om det finns hemma på apoteket i Nyland?

-Jaha....vilket apotek vill du hämta det på då?

-Nyland.

-Hmmm...Myran?

-Nej..NYLAND

-Ja...apoteket "Myran" i Nyland!

-Ööh..jaha...ja.

-Nej..tyvärr

-Kramfors då?

-Hmmm...apoteket "Kompassen" i Kramfors ja...nej, tyvärr.

-Sollefteå då?

-Hmmm...apoteken det och det i Sollefteå ja...nej, tyvärr.

-Nähä......goddag yxskaft och adjö då!

Det sa jag ju så klart inte....men jag skulle nästan önska att jag gjort det.

Medicinen man skall ge vid Koccidios finns alltså inte att uppbringa på ett endaste apotek häromkring! De får hem det tills på tisdag!

På tisdag har i så fall flera av mina ungdomar hunnit avlida av vätskebrist till följd av diarrèn som är signifikant för Koccidios!

Jag ringde Ewa på Oskarsgården som är en hönsvan människa för att fråga vad jag kunde göra....då säger hon att hon har litegranna kvar som jag kan få komma över och hämta!

Vilken räddande ängel!

Så nu får alla ungdomarna ESBETJJEEEE i sitt vatten! Det räcker i alla fall till ett par dagar, så får vi hoppas de klarar sig tills jag får tag på mera på tisdag.

Lilla Hedwig , som drabbats hårdast än så länge av diarrè, bor inne och får ESBETJJEE som jag blandar med lite Proviva blåbärsmak.....(Läste ett inlägg från -->Linkoso på Alternativ där hon hade gett det med gott resultat)...och det dricker hon duktigt av själv. Jag gav henne med en liten spruta i munnen först, men det är ju bättre om hon dricker själv tycker jag.

Sedan har jag laddat kylen med fil, keso, yoghurt och dylikt som jag börjat ge de. Det skall vara bra i förebyggande syfte också.

Hoppas verkligen jag klarar hjälpa lilla Hedwig......inte lätt att vara orolig hönsmamma inte!

Inneleksak...

"Det är trååååkigt att vara inne"...skrek alla tonåringar i munnen på varandra en liten stund efter jag lockat in de och stängt luckan på grund av rådande väderomständigheter i eftermiddags.

Halvstorm och vatten från ovan är ingenting för unga fjädrar att vistas ute i, försökte jag förklara, och ramsade upp alla sjukdomssymptom man kunde få till följd av sådana dumheter...men de lyssnade inte på det örat.

Så då var det bara att ge sig ut o hitta leksaker åt de då!

Så här tjusigt blir det.....

....när originalfärgen tittar fram igen.

För i likhet med flera andra hönsägare(t.ex HÄR)....så har jag råkat ut för kycklingar/tonåringar som använt mina bara armar och rygg till att leka rutschkana lite då o då....!

Till o med här uppe råkade ju solen titta fram rätt så intensivt under en kort period, så det som i vanliga fall är vitt, blev lite rött och brunt efter några dagar.

Efter ytterligare några dagar har alla rivsår läkt, och skorporna försvinner....då har man såna här tjusiga streck lite varstans.

Urtjusigt!

Nya hönsägarmodet!

Hej o hå!

Vitaminassistans.

När min fd. granne med hönsen läste om mina bekymmer med att få tag på multivitaminer till Olivia o gänget, kom hon förbi med den här.

Otroligt gulligt av henne tycker jag!

Så nu är hela gänget vitaminiserade för säkerhets skull.

Hej o hå!

Inte bara jag.....

....som slänger upp benen på bordet!

Åkte de tre milen till Granngården i dag för att köpa multivitaminer till Olivia, men de hade inte kommit än. Idiotiskt av mig att inte ringa o kolla först! Det börjar bli fruktansvärt dyra vitaminer nu i bara bensinpengar som gått åt i jakten på de. Min ekonomi är för tillfället alldeles under isen också, så jag har fått låna lite pengar för att hanka mig fram en stund. Ja, ja...sånt är livet emellanåt.

Olivia är fortfarande likadan.....när hon är på benen så att säga, är hon hur pigg och alert som helst...men hon tar sig fortfarande inte upp om hon legat ner en stund.

Hon får vara ute med sina kompisar så mycket som möjligt, men jag tar in hon med jämna mellanrum, så får hon äta lite gott här inne och sova en stund sedan.

Vi tar det en dag i taget. Märker jag att hon blir sämre, eller att hon verkar tackla av/må dåligt på nåt sätt, eller att det inte verkar bättra sig alls, så tar jag bort henne, men inte innan.

Usch, tårarna kommer bara jag tänker på det, men det är ju också ett ansvar man tar på sig när man skaffar djur, att se till att de inte lider i onödan.

Det blir som det blir!

Hjälp!! Vår Olivia är sjuk!!

Ni som har höns och kycklingvana....kan väl vara snälla och gå in på "Alternativ" och läsa -->HÄR...där jag beskriver hur hon beter sig.

Jag skulle vara oerhört tacksam om någon kunde hjälpa mig med det här...jag är jätteförtvivlad just nu!

Tillägg tisdag fm:

Olivia verkar lite piggare just nu, knatar runt här inne på långa raka ben när hon har fått upp ångan och är vaken. Hon äter "sjuklingdieten" bestående av vattenmelon, äpple, undulatfrön och allfoder med god aptit. Sover gör hon antingen på min mage eller på Atlas.

Skall snart åka iväg och köpa extra vitaminer bara för säkerhets skull.

Håller tummarna!

Filmsnutt igen.

För er som tycker söndagsfilmen på tv är tråkig.

Ingenting i klass med Görans filmer....och absolut inte som Koola Violas actionrulle, men ändå.

Atlas pysslar om sina bäbisar och ger de lite kvällsmat.

Hej o hå!

Det fungerar!!.....

...utbrister jag högt för mig själv i morse, och känner mig ungefär som en frireligiös pastor med händerna i vädret och slutna ögon.
"Jaaaa, det gör det"......säger Obelix....en medlem i min församling, och knäpper strax därefter...ööh, klorna och sluter ögonen saligt han också!
(det gjorde han ju såklart inte...men huj va det hade sett kul ut om han gjort det)

Hej o hå!

Sittpinnebygge med kycklingtonåringsassistans! *puh*

I går var det äntligen lite svalare igen...(bara 22 grader)...så jag kunde fortsätta så smått med inredningen i kycklingtonåringarnas...(finns det inget kortare ord för stadiet mellan kyckling och vuxen höna/tupp?)...bostad.

Började med sittpinnekonstruktionen...hittills har hälften sovit på taket till buren som stått kvar därinne...och hälften har legat på golvet i en hög. Eller...hälften har klumpat ihop sig i lucköppningen och somnat där...som en effektiv propp för den som eventuellt stannat ute o jagat myggor lite senare än de andra...oftast någon MES eller Araucana, de är riktiga nattsuddare.
Vad skulle jag göra utan mina medhjälpare? Deras synpunkter, provsittningar och åsikter under byggets gång har ju varit helt ovärderliga. Här är det Oskar som tar sig en funderare.

Strax därefter skuttflaxar Oskar över till fönstret medan Obelix tar en liten promenad på en spånskivebit som jag sedan kasserade...allt enligt hans instruktioner.

Riktigt hyfsat utsikt ju!

Mimmi testade att flaxglida uppför plankan...blev ju som en bakvänd rutschkana ju!

Det skulle ju Oskar självklart testa också!

Nästa test-kycklingtonåring...(det mååste finnas nåt enklare ord!)...är denne Sabelpoot som bekräftar att det är rätt höjd på första "bajsplankan".

Efter att Obelix konstaterat samma sak....passar han på att ta en tupplur. Han bryr sig inte ett skvatt om att jag skruvar o har mig precis runtomkring honom. Är man trött så är man!

Sedan tog jag bort alla brädor och letade rätt på några pinnar som får tjäna som sitt/sovpinnar. Jag ropade genast på Hedwig, som förövrigt ofta är min förstekontrollant när det är viktiga saker som skall avgöras. Här har hon nyss tagit en liten promenad på pinne nummer ett.

Godkänd!

Då tar vi nästa....den godkänns också...puh!

Då var det bara trean kvar...och efter mycket noggrann övervägning...och med mycket tveksamhet...passerar också den kontrollen!

(Den får jag dock byta ut så fort som möjligt.....den var lite klen och svängde aningen åt fel håll sa hon)

Här avlägger fröken Hedwig sin flera minuter långa rapport om pinnarna. Kunde inte ta med allt..då hade inlägget blivit alldeles för långt..(precis som det inte blev det ändå), men ni fick veta det ni behövde veta!

Jag kan ju inte låta bli att visa Peggys snöpliga sorti från sin första provsittning....hon skulle bara vända lite snabbt, samtidigt som den där dumma lilla Mimmi flaxade till så hon fick ögonen full av fjädrar!!....tur att bilden är så suddig...hon kan ju alltid hävda att jag ljuger och att det inte var hon.

Överst från vänster:

Paduanrumpa, Paduanrumpa, Paduanrumpa, Paduanrumpa, Unarumpa, Paduanframsida, Peggyrumpa, Hedwigframsida, Obelixrumpa.

Nederst från vänster:

Paduanrumpa och Kalframsida.

Som ni kanske förstår så har inte Paduanerna fått nåt namn än....hur i heeela fridens skall de ha kunnat fått det?? Det är näst intill omöjligt att se vem som är vem...i alla fall på håll och lite i farten.......jag kommer ju säga fel namn till fel kycklingtonåring (hrmpf!!) hela tiden då ju....det gååår ju inte!

Den som galer heter bara "Tuppelupp" än så länge.

Dessutom är det högst troligt att det är de tupparna som åker först, så fort de bekänner färg..(eller röst då).

Såhär blev resultatet i dag efter att jag klätt de löstagbara bajsbrädorna med våtrumsmatta. Min förhoppning är att det skall fungera på så vis att man bara tar loss brädorna, som är inskjutna i ett spår, och mycket enkelt skrapar av bajset, dvs om de lyckats pricka brädan då så klart.

Annars har jag redan Plan 2 klar: bort med brädorna, eventuellt bort med nedersta pinnen, dit med två pinnar till ovanför de befintliga och dit med en heltäckande utdragbar bräda under alla.

Hedwig och Obelix sitter och diskuterar om de skall släppa igenom mitt första försök till inredningsdetaljer, och till min stora lättnad fick jag en godkännande blick av båda två!

Hej o hå!

Jag säger då det....

Herr Larsson....dvärgsilkestuppen.....lägger av sina nu rutinmässiga galanden på morgonen.

De andra två..(som jag upptäckt vill sägas)....är mer sporadiska. De frambringar dessutom än så länge bara ljud som skrämmer slag på hela flocken...inklusive de själva.

Hej o hå!

Test

Jag måste ju prova att få till det här med att lägga in små filmsnuttar......

Och vad passar väl bättre att börja med än "Kycklingpappan" himself!

Inte ett dugg roligt att vara älskad....

.....av myggor!

??

Hmmmmmm..............

......ÖÖÖÖHH.....??......men.......

?? ........*skakar på hövvet*.....förresten, det va inget!!

Hej o hå!?

Omringad av galningar

I morse öppnades luckan vid kvart i fyra....jag kunde inte sova längre, så då ska ingen annan sova heller.

När nästan alla yrvakna kycklingar var ute.....och vi sitter i rastgården och bubblar lite med de.....lägger denne herre av ett vrål mitt framför ögonen på oss, som får allihop, inklusive den själv, att lägga benen på nacken och ta skydd under huset.

Han såg minst lika förskräckt ut som Pip-Larsson gjorde i början......och jag skrattade så jag tjöt och stod dubbelvikt därute.

När alla hade lugnat sig och börjat strosa runt igen....hör jag bakom mig ett galande till.....

......som jag först trodde var "Herr Larsson"....(han kan ju inte heta Pip-Larsson heller! Han gaaaler ju!).....men när jag tittar närmare....så är det denne Sabelpoot som tar sats och kraxar till. Ingen direkt överraskning....han har ju varit en tydlig tupp väldigt länge...men ändå!
Vilka duktiga pycklisar jag har...bara knappt 8 veckor gamla!

Nu har jag tre galningar i mitt hönshus!

Hej o hå!