Mycket har hänt under de senaste 8 månaderna. Hej o hå!
Nelly är numer stolt mamma till en (än så länge) kyckling av rasen Svarthöna!
Una väntar spänt på sina fyra ägglingar.
Lilla Anna-Lena fick byta ägg...istället för det ena hon låg på...som inte var befruktad....så fick hon två Svarthönsägg att ruva. Hoppas hon också får bäbisar nu.
Efter lite mild övertalning.....(jag gick helt sonika därifrån under hennes utskällning)...gick även Una med på att dela ruvkupè med snälla lilla Nelly. Så nu ligger de där alldeles ostörda och kan ruva ifred utan att bli pådyvlade massa extraägg från värpnödiga kamrater.
I eftermiddags var tydligen första halvlek slut.....eller nåt....för då hade det skett ett sidbyte när jag kom in. 
...serveras på sängen (i redet).....
...till mina två duktigt ruvande framtida kycklingmammor!
Wille ligger klar i avbytarbåset(redet) ifall någon av tjejerna skulle behöva lite avlastning.
Då fick det bli en ny lösning....egen kupè innanför skyddande galler.
Nu i kväll lyfte jag ut henne bort till mat och vatten......när hon hade ätit o druckit klart...och sträckt o putsat sig lite.....kröp hon kuttrande tillbaks in på äggen. Min duktiga lilla Nelly!!
Min älskade lilla Una bestämde sig återigen för att det var dags att (sova)ruva...så då fick hon överta fyra av de återstående tio äggen......hon vill däremot INTE ligga någon annanstans än på sin favoritplats...så då får jag väl lyfta ner redet på golvet när det börjar närma sig kläckning...om nu allt går som det skall då!
Efter tre veckors oro kommer vi nog se ut såhär båda två tror jag!
Vadå ruva..?? Jag ruvar inte!
Jag soooover!
Jo! Titta då!
Vååååga inte peta på mig!
I morse hittade jag det här skinn-ägget på bajs-brädan under sovpinnarna. Vet inte alls vem som lagt det där, det kan vara Molly-Maran eller någon av Paduan-fröknarna som lagt sitt första, det skulle stämma storleksmässigt, men jag vet som sagt inte.
På eftermiddagen hittade jag det första GRÖNA ägget i mitt hönshus! 
Tredje ägget för dagen var det Nina-GES som bjöd på
Här är dagens totala skörd.
Wille förklarade mycket noggrant att...om jag någonsin skickade iväg honom över två nätter på utställning igen.....skulle han aldrig mer prata med mig....
......än mindre sitta i knät och mysa....så det så!
Obelix och brorsan Oskar
Obelix frågar om tjejerna är klaaaara snart.......de håller precis på att göra sig tjusiga för att de blivit...
......utbjudna på middag av den tjusigaste tuppen i sta`n!
Min Peggy....kolla hur fint ögat läkt ihop efter dusten med duvhöken!
Halvfullt.
Knökfullt!
Min pratiga Sally.
Tittut...ser ni ögat långt där inne?
Sally igen.
Fluffy.
Peggy.
Den här bilden tog jag för två veckor sedan......jag stannade till för att prata lite med en bekant som jobbar på kyrkogården. Under tiden vi står där väl synliga....slår den här duvhöken en kråkunge på gräsmattan strax ovanför oss. Den lämnar inte bytet förrän jag börjar gå mot den.Som sagt...tips mottages tacksamt!
Hej o hå!
...i ett rede i dag!! 
*stolt så jag är sprickfärdig*
I går hörde jag ett underligt gutturalt ljud...som jag upptäckte kom från Una, som sprang runt med något tydligen tungt i näbben.
Jag var tvungen att "sno" den från henne en liten stund...(ni skulle hört hennes utskällning av mig under tiden!)...för att stolt kunna visa er vad min lilla förstfödda dam hade fångat...en liten...(STOR)...ödla!
Jag gav tillbaks den och bad så väldans mycket om ursäkt.
Hon störtade genast iväg med halva gänget efter sig...
...och försvann ur sikte ett tag.
När jag...(och de andra)...hittade henne igen...spankulerade hon omkring med ett mycket belåtet och malligt uttryck i ansiktet.
Började med sittpinnekonstruktionen...hittills har hälften sovit på taket till buren som stått kvar därinne...och hälften har legat på golvet i en hög. Eller...hälften har klumpat ihop sig i lucköppningen och somnat där...som en effektiv propp för den som eventuellt stannat ute o jagat myggor lite senare än de andra...oftast någon MES eller Araucana, de är riktiga nattsuddare.
Vad skulle jag göra utan mina medhjälpare? Deras synpunkter, provsittningar och åsikter under byggets gång har ju varit helt ovärderliga. Här är det Oskar som tar sig en funderare.
Strax därefter skuttflaxar Oskar över till fönstret medan Obelix tar en liten promenad på en spånskivebit som jag sedan kasserade...allt enligt hans instruktioner.
Riktigt hyfsat utsikt ju!
Mimmi testade att flaxglida uppför plankan...blev ju som en bakvänd rutschkana ju!
Det skulle ju Oskar självklart testa också!
Nästa test-kycklingtonåring...(det mååste finnas nåt enklare ord!)...är denne Sabelpoot som bekräftar att det är rätt höjd på första "bajsplankan".
Efter att Obelix konstaterat samma sak....passar han på att ta en tupplur. Han bryr sig inte ett skvatt om att jag skruvar o har mig precis runtomkring honom. Är man trött så är man!
Sedan tog jag bort alla brädor och letade rätt på några pinnar som får tjäna som sitt/sovpinnar. Jag ropade genast på Hedwig, som förövrigt ofta är min förstekontrollant när det är viktiga saker som skall avgöras. Här har hon nyss tagit en liten promenad på pinne nummer ett. 
Då tar vi nästa....den godkänns också...puh!
Då var det bara trean kvar...och efter mycket noggrann övervägning...och med mycket tveksamhet...passerar också den kontrollen! 
Här avlägger fröken Hedwig sin flera minuter långa rapport om pinnarna. Kunde inte ta med allt..då hade inlägget blivit alldeles för långt..(precis som det inte blev det ändå), men ni fick veta det ni behövde veta!
Jag kan ju inte låta bli att visa Peggys snöpliga sorti från sin första provsittning....hon skulle bara vända lite snabbt, samtidigt som den där dumma lilla Mimmi flaxade till så hon fick ögonen full av fjädrar!!....tur att bilden är så suddig...hon kan ju alltid hävda att jag ljuger och att det inte var hon.
Överst från vänster:
Såhär blev resultatet i dag efter att jag klätt de löstagbara bajsbrädorna med våtrumsmatta. Min förhoppning är att det skall fungera på så vis att man bara tar loss brädorna, som är inskjutna i ett spår, och mycket enkelt skrapar av bajset, dvs om de lyckats pricka brädan då så klart.
