Det fungerade inget vidare att låta Una ligga kvar i sitt favoritrede. Helt plötsligt kände sig Fluffy också ruvsugen...samtidigt som större delen av resterande hönor prompt skulle använda samma rede för värpning...även de som aaaldrig kunde tänka sig att använda detta rede innan.
Tredje lösningen fick alltså bli deras gamla kycklingbur/hundbur.
Efter lite mild övertalning.....(jag gick helt sonika därifrån under hennes utskällning)...gick även Una med på att dela ruvkupè med snälla lilla Nelly. Så nu ligger de där alldeles ostörda och kan ruva ifred utan att bli pådyvlade massa extraägg från värpnödiga kamrater.Unas villkor för att gå med på kupèbyte var dock tydligen att så fort luckan ut till hönsgården öppnades på morgonen, skulle hon minsann ut och sträcka på benen också!
Jag hade inget annat val än att öppna burdörren åt henne, så hon kunde gå ut en sväng.....och vänta tills hon var färdig...för att släppa in henne i buren igen.
Men som tidigare sagts-vad gööör man inte för sina bäääbisar!
I eftermiddags var tydligen första halvlek slut.....eller nåt....för då hade det skett ett sidbyte när jag kom in. 
Vi kommer förmodligen vara helt färdiga av oro och uppassning när det här är klart.
Hej o hå!
