I går morse, när jag satt i foderutrymmet för att fylla deras "rastgårds-matfat" innan jag släppte ut de....hörde jag ett ljud som lät som att någon blev åthutad.
"Nu får ni va snälla med varandra"....sa jag, i uppfostringssyfte...och fortsatte med maten.
Strax hörde jag samma ljud igen....försökte se vem som knorrade, men hann inte.
Tredje gången jag hörde ljudet.......men...det där var ju ett målbrotts-gal!
Nu satte jag mig och verkligen tittade noga på de...men det enda jag såg...var den större Maranen och Peggy Barnevelder som lite förskräckt stirrade på Pip-Lisa....den spräckliga Silkeskycklingen.
Det kunde ju inte vara den som frambringat detta framtida tupp-läte.......h*n fick ju sitt namn för att h*n springer runt och piper....mer eller mindre konstant.
H*n såg förresten rätt så förskräckt ut själv......så det kanske var en av de andra som försökt sig på en galning....den större Maranen t.ex?
Hur länge jag än satt och tittade...så kom iaf inte samma ljud igen...utan nu promenerade alla kycklingar omkring och försökte låtsas som ingenting hänt.......så jag släppte ut de och tänkte att jag får försöka kolla i morgon..(i dag då)...om samma sak hände igen.
Så...i morse, när jag öppnade dörren......så låtsades jag mer eller mindre pyssla på som vanligt....i verkligheten hade jag stenkoll......åt "spräcklig silkeskyckling-hållet".............och där kom det!
En kraxigt målbrotts-galning!
Av en sju-veckors silkeskyckling!
I samma sekund som han frambringar detta ljud......knäböjer de kycklingarna som står närmast i ren förskräckelse.....eller vördnad...vad vet jag....?
Själv ser han lika förskräckt ut som han gjorde i går....efter varje gång detta ljud kommer ur hans näbb.
Så....nu har jag en till konstaterad tupp!
Pip-Lisa förvandlades till Pip-Larsson!
Men jag måste fråga runt lite...hur vanligt är det med galningar.....från sju veckor gamla kycklingar? Det kanske är jättevanligt.....jag har ju ingenting att jämföra med.......det var bara så fullkomligt oväntat!
Hej o hå!