Så jag ringde upp till mina vänner med stallet och frågade om jag kunde få låna en traditionell fälla.....en sån där som de liksom blir så döda i om det smäller. Mina små fingrar är också rädda för att "dö" i en sån, men det får inte hjälpas. Nåt måste jag göra....det började likna en invasion här.
Med fingrarnas liv som insats laddade jag fällan, spände upp den, satte dit den därra piggen i det lilla hålet, o släppte försiktigt..................o började andas igen. Hade nog hållit andan under hela processen, för nu flåsade jag o skakade ordentligt, va fjompig jag är! Kan inte förstå varför jag är så rädd just för de här manickerna. Har sysselsatt mig med verktyg o maskiner som är betydligt mycket mera potentiellt farliga och skadegörande än en sån här sak. Men så är det!!Kände mig faktiskt lite mallig efteråt som lyckats ändå.....nu var det bara att vänta på smällen. Trodde jag.
Efter jag varit ute med Atlas en vända, tittade jag in under diskbänken, det kanske hade smällt när vi var ute? Men icke!!! Osten var borta o fällan var lika spänd som förut......men vad i hela friden! Vad har jag för mus-mutationer boende hos mig? En bodybildarmus som säkrat fällan så en annan kunde ta ostbiten?
Njäe.......när jag själv skulle "smälla av" den för att kunna ladda den igen, fick jag drämma till den ordentligt med mopp-skaftet för att den överhuvudtaget skulle klappa igen. Inte undra på att de kunde plocka bort den ostbiten heller.......de hade behövt ha med sig sin lilla mus-slägga o drämma till med om den där skulle utgöra nåt hot alls.......o det tror jag inte de tänkte på!
Jag gjorde om samma procedur några gånger....med samma resultat....tills i går kväll, då jag modifierade fällan lite. Nog var det säkert för mina fingrar att ladda den....den därra piggen som man sätter i det lilla hålet, satt ju så långt in så det skulle mycket till innan den släppte......men det är ju liksom inte det som är syftet med en mus-fälla....att den skall vara finger-säker.
Jag böjde o bände......o böjde o bände.....tills den bara satt på nån millimeter längst fram. Å hua va läskigt det var att spänna den den här gången!! Nu hade jag ju nästan blivit en rutinerad fäll-spännare tyckte jag......innan jag gjorde den mus-farlig. Men spänd blev den......utan att smälla av på mina små fingrar!
Det tog inte lång tid den här gången........den lilla musen hade ju vant sig vid att jag serverade lite mat med jämna mellanrum som det bara var att hämta. "Hygglig människa som bor här".....hann den nog tänka.........innan det smällde!
HA!!......var det första jag tänkte när jag hörde ljudet från köket. Full fart ut i köket o kolla.....där satt den minsann.......väldigt död! Atlas blev alldeles till sig först..........så jag tog fällan, gick ut med den o släppte loss den så han kunde kolla. Men det var väl inget roligt med en död mus heller! Den sprattlade ju ingenting...inte ens med ett lite ben....så död var den! Det var ju bara att slänga i soptunnan direkt. Inget hund-nöje här inte.
Det var ju därför jag hade hoppats på den andra fällan.......han har ju så roligt med mössen som han fångar ute.....han ser ut som en räv med sitt byte.....hoppar o skuttar o slänger den hit o dit en liten stund tills han tagit död på den....då är den inte rolig längre. Kanske inte så roligt för musen......men det förtränger jag lätt när jag ser hur roligt min hund har! Det är rätt snabb avklarat ändå.
Så nu är det bara att hoppas att de väljer den andra fällan, som står i garderoben.....med massa läckerheter i längst in.....så Atlas kan få ett lite kortvarigt nöje. För döda möss var då inge kul alls!
En snö-gubbe-hälsning till Blenda och Kalle ;-)
Hej o hå.....fyra döda mus-tår!
