Efter att man varit tvungen att ta bort någon av sina fjäderälsklingar...blir man lite extra "hönssjukehypokondrisk" och tittar väldigt noga och ingående på var och en för att se om de skulle uppvisa minsta lilla tecken på sjukdom. Om en höna blundar till blir jag genast orolig och frågar ängsligt om hon känner sig extra trött i dag...eller om det bara är en av de dagliga normala "høneblundarna" (tupplur på svenska).
I går kväll hittade jag inte Anna-Lena på sin vanliga plats...sovpinnen tillsammans med GES:arna. Hysterin utbröt omedelbart då jag hittade henne liggande i ett ¨rede.
Jag lyfte ut henne och undersökte henne både bak och fram och provade sätta ner henne på golvet, men hon låg bara i samma ställning. Drog i hennes långa ben och bönade o bad att hon inte skulle göööra på detta viset...men hon vek bara ihop de igen och vägrade stå upp.
Efter mycket böjande, töjande och dragande i långspirorna...fick jag henne så småningom att sitta på sovpinnen bredvid de andra.
Med tungt hjärta lämnade jag henne där för natten....viss om att jag förlorat ännu en älskad fjäderboll om några dagar.
Hmmmmmmm!!
Ibland är jag bara för dum!!
I morse när jag kom ut, hittar jag den godaste Anna-Lena på samma plats som i går kväll...o inte är det för att hon är sjuk inte.....det fräste hon ifrån på det mest hotfulla sätt....hon är inte sjuk, hon är SUR!
Sur..som i platt...som i ruvsjuk!
Så nu har jag en platt MES också....som ligger på ett ägg. Jag stoppade nämligen under ett av Sallys gröna...och jag tyckte det kunde räcka med ett...det fyllde liksom ut hela platta MES:en. Så får vi väl se då...om sisådär tre veckors tid...om hon står ut så länge...om det blir en kyckling till.
Hej o hå!