I september förra året flyttade ju tre GES-tjejer in till mina bäbisar. Dessa tre damer var ju inte riktigt lika mycket hanterade som mina, dvs de skrek rakt ut och lade de små korta benen på nacken för att komma så långt bort som möjligt om man så mycket som tittade åt deras håll!
Jag vill ju att mina fjädrar ska känna sig trygga och helst vilja kramas lite...och jag tänkte att de upptäcker väl så småningom att jag inte är lika farlig som jag ser ut att vara.
Inte har det gått snabbt inte...men så sakteligen har de närmat sig. De gillar fortfarande inte händer, men numera springer de lika mycket runt fötterna på mig när jag kommer in som de andra gör.....men det stora steget att sitta i knät....det har de aldrig tagit...förrän i dag!
En hönsmammas hjärta var ju nära att brista av stolthet och glädje när Nina hoppade upp för att vila en stund efter lite godsaker!!


Som sagt- en stor dag för en hönsmamma!!
Hej o hå!