Uppblåst!

I går morse var det dags att påbörja resan söderut. Klockan drog igång vid fyra för att jag skulle hinna med Atlas, frukost osv innan en väninna kom så vi kunde åka till Långsele. Samma väninna som är så snäll och tar hand om Atlas under de veckorna som jag är tvungen att vara borta under utbildningen. Det går lättare att vara borta från honom en tid nu, när jag vet att han har det bra.

Vi var två tjejer som åkte tillsammans och det var knappt tre timmars bussresa, innan vi hoppade på tåget i Sundsvall. Vi hade första-klass biljetter hela vägen....eftersom det var billigare än andra-klass-nattåget som vi brukar ta just när vi skulle beställa. Det var bara det att i Sundsvall så hade de bytt tågset så inga platser stämde alls.....alla fick sätta sig där det fanns ledig plats. Det gick bra ändå.

När man sitter på rumpan så där lång tid....liksom inte rööör på sig....o inte kan ääääta när det passar min mage...utan hinner bli jättehungrig mellan varven......och inte röööööör på sig....(hade visst redan skrivit det, men det var det som kändes som det var boven i dramat).....då blir jag liksom lite uppblåst! Det är jag annars också, men då har jag jag helt andra möjligheter att pysa ut luft än det jag har när jag sitter inträngd i ett lite utrymme tillsammans med massa andra resenärer. Då försöker man ju av hänsyn till sina medmänniskor att pysa så lite som möjligt!

Detta resulterar ju såklart i en liten uppladdning...om man kan kalla det så? Det lilla man fick "gjort av med" när man gick på toaletten var ju inte mycket i sammanhanget. Så när vi klev av i Stockholm hade jag en mage som bara väntade på en öppning kan man säga....!
Vi slängde oss in på centralen för att hinna kasta i oss en hamburgare innan nästa tåg gick....sen skulle min reskamrat (A) ner på toaletten. Där såg jag min möjlighet! Jag tog våra väskor och drog mig strategiskt lite bakåt, samtidigt som jag sneglade runtomkring mig för att kunna rikta rumpan åt ett håll där det var "fri sikt". Lagom långt ifrån närmaste människa för att det inte skulle höras över allt annat oljud där inne.

Sen avfyrade jag en kanonbrakare som kunde golvat vilken elefant som helst som befunnit sig inom räckhåll!!

Jag tror jag måste haft ett saligt uttryck i ansiktet just i det ögonblicket....för när jag kom till mig själv igen...tyckte jag de två tanterna som stod närmast tittade lite konstigt på mig.....men det kan ha varit inbillning. Jisses vilken lättnad! Nu kunde man plötsligt koncentrera sig på omgivningen igen...och inte bara vara fullt fokuserad på att "hålla tätt".

Resan vidare blev riktigt bekväm....nu var det ju en första-klass-vagn....och dessutom reste vi för en gång skull dagtid, så man kunde betrakta landskapet som fòr förbi. Jag älskar att åka tåg!

När vi kom till Göteborg visade det sig att det var två timmar till tåget skulle ta oss vidare, jag hade som vanligt inte tittat så noga på biljetterna! In med rygga och väskor i ett förvaringsskåp, sen var det dags att få tag på nåt mera ätbart, A har jätteroligt åt mig när vi åker....antingen så är jag hungrig....eller kissnödigt...konstant! Sedan gav vi oss ut i Göteborgskvällen på en liten promenad...UTAN kamera...som såklart låg kvar i ryggan....ARRRGH....! Det blev några taskiga mobilkamerabilder...men de kommer inte här ;-) (var glada för det)

Vi har hysteriskt roligt tillsammans...och när man är trött efter en lång dags resa, då ligger skrattfnatten ytligt och bara väntar på att få en orsak att bryta ut......det blev några stycken!

När vi äntligen kom fram till Hamlstad skulle jag bara hämta ut nycklarna till hyrbussen som vi skulle ha under veckan, sen var det inte länge kvar innan vi var framme på gården där vi hyr ett hus tillsammans, ett gäng tjejer som går samma utbildning. Nycklarna skulle som förra gången hämtas på Pressbyran vid stationen....det var bara det att den stängde klockan 20.00.....det var ju en halvtimme innan vi kom dit! Jaha........!

Där står vi då....långa i ansiktet...både A och jag.....vad gör vi nu då? Det tog några sekunder innan hjärnan kopplade på igen......(det var femton timmar sedan jag låste dörren hemma)....och jag satte fart med att ringa runt....först till våra lärare.....tänk er en lätt uppstressad norsk norrländska.....på tur till södra sverige....strandad mitt i natta..(det kändes så i alla fall)......står och studsar runt sig själv medan hon ringer runt halva sverige först för att hitta någon lösning på problemet!!

Efter lite assistans från en gullig lärare....så kom jag faktiskt själv på att jag kunde försöka få tag på biluthyrningsföretaget....*flinar lite snett*.........och via ett "akutnummer" fick jag tag i någon som skulle komma med en liten ersättningsbil.........för hääääär kan jag ju inte stå....och vi måste ju ha en bil nuuuuuuu......annars gåååår det ju inte....sååååååå kan det ju inte gå till...o bla bla bla bla bla bla

Efter en liten stund kom det en liten man med en liten bil....så vi kunde ta oss de sista milen till vårt mål. Efter många argument om att viiiiii var sena.......(vilket vi inte alls var......vi hade bokat bilen från 20.00...inte stod det någonstans att den skulle hämtas senast då inte!!!).....släppte han ifrån sig bilnyckeln......efter att ha förmanat upprepade gånger om hur halt det minsann var på vägarna här....(orkade inte ens berätta var vi kom ifrån)...han såg inte ut som han trodde jag skulle kunna framföra en bil överhuvudtaget.

Äntligen! Det var underbart skönt att få "landa", ta sig en skön dusch och sedan bara sitta och slappa ett tag innan man kröp ner och somnade.

Nu skal jag ut och jaga MES:ar

Hej o hå!