Min lilla Olivia har ju sedan flera månader tillbaks haft perioder då hon haft svårt att använda ena benet. Det har märkts på morgnarna att hon inte kunnat sträcka ut det och följaktligen inte resa på sig. De perioderna har hon fått följa med mig in och bli lite masserad och ompysslad några timmar...sedan har hon varit som vanligt igen och kunnat vara ute med de andra.
Nu har en sådan period varat längre...och det har tyckts blivit sämre i takt med att det blivit kallare ute.
I morse tog jag det tunga beslutet att ta bort henne.
Alltid på toppen var hon.
Alltid nyfiken och social.
När hon fick syn på "pappa Atlas" sprang hon det fortaste hon kunde och skuttade ofta upp på hans rygg.
Ibland lite för nyfiken.
Ibland kunde hon småbråka lite med syrran, Mimmi.....
......för att lite senare kura ihop sig med henne när det var dags att sova.
Mysigast var nog ändå när man kunde kura ihop sig en stund bredvid "pappa".
Min älskade Olivia!Tårarna rinner just nu!
Ååååå Olivia är den av dina jag tycker att har påmint mig mest om Ingeborg, de verkade ganska lika varandra. Otroligt nyfikna och kärvänliga, lite för nyfikna och godtrogna för sitt eget bästa. Jag lider med dig, Olivia var så så fin. Jag hoppas att vi båda lyckas få fram en ny liten Olivia/Ingeborg till våren.
SvaraRadera//F
Huga vad sorgligt! *lider med dig*
SvaraRaderaUsch näe. Vet inte om jag tyar fler fjäder-dödsfall just nu. Så tråkigt! Förstår hur det känns. Skickar dig blogg-kramar.
SvaraRadera*blogg-kramar*
När bloggarvännen Inga förlorade en höna för några månader sedan tog jag mej friheten att göra några justeringar i en dikt av Bo Setterlind.
SvaraRaderaDen tål att upprepas och hoppas den även kan vara dej till tröst en dag som denna.
"Säg inte att ingenting blir kvar
av den vackraste hönapönan livet gav!
Säg inte, att fjädrarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om hönans kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar"
Tack snälla ni...och Göran...den var ju helt underbar! Nu rinner de igen en stund.
SvaraRaderaSnufs...stakkars Olivia og staakkars deg Bente:( Dette var triste nyheter, men du tok rikitg avgjørelse!! Hun kan jo ikke ha det vondt. Det slipper hun nå iallefall...
SvaraRaderaVarm klem fra meg....
Åhhh!Så leit Bente!! Man har ingen å miste liksom...
SvaraRaderaMillioner av varme tanker & Stooor klem fra Randi
Vila i frid, vilken fin hund hon var.
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaOlivia var hönan du ser på bilderna....hunden heter Atlas, är hönsens "pappa" och lever i högsta välmående.
Bästaste Bente min...
SvaraRaderaUsch, vad tråkigt med Olivia!!!
Blev ledsen och förvånas varje gång över hur mycket våra djur egentligen betyder..
Lika "stora" personligheter som människor, var och en på sitt sätt..
Tur att det var just dig, hon fick ha som sin Hönsmamma, för hon kunde inte ha levt ett bättre liv..!!!
Massa kramar från mig!
uff, så vondt.... det er det som er ulempen med å bli glad i levende vesner - det er så utrolig vondt å miste de. Uansett om det er en hund, høne eller ei lita mus....spiller ingen rolle så lenge man har blitt kjent/og glade i de.
SvaraRaderaJeg føler med deg Bente, men du skal iallefall slå deg i ro med at hun hadde et fantastikt bra liv hos onkel Atlas og deg.
Klem Heidi
Hon var då enastående vacker med sin silverkrage... hoppas att hon kommer tillbaka i ny fjäderhamn i framtiden!
SvaraRaderaAlltid trist att skiljas från nån individ man fäst sig extra vid.
fy farao.Jag vet hur det känns.
SvaraRaderamen Göran vilken underbar dikt.
Jag trode jag var extrem med mina tanter(hönor).Bajsprotokoll varje dag och dammsugning en gång i veckan..
Men jag måste säga vilka fantastiska bilder på vovven och dina tanter..
mvh
Majsan