Borttappad häst!

I går eftermiddag skulle vi köra hästen med harven efter för första gången tänkte vi.....men det tänkte inte hästen!
Det har ju gått så bra med skacklar och annat tillbehör efter...fram tills i går!

Redan på stallbacken.....efter vi satt dit skacklarna och skulle gå ner till harven...fick han "fnatt" igen och satte av i sken. Jag orkade inte hålla imot alls när jag stod på fötterna och släppte taget om tömmarna.

I väg fôr han...rakt igenom ena hagen...där de andra två gick....och där försvann tre hästar bortöver vägen!

Vi efter i bil.....precis som förra gången...fast inte ner på byn...utan åt andra hållet den här gången. Inte långt från gården får vi syn på hästen med skacklarna efter......det tar inte lång tid att fånga in han den här gången.....spänna loss, och knata hemåt. Han var som tur är....oskadd den här gången också!
Under tiden ringer frun hemifrån gården och säger att de andra hästarna redan är hemma igen......tror vi ja! Det var bara den ena som vänt om och sprungit hem.....den andra.. -->"Moster" ...visar sig vara i stort sett spårlöst försvunnen!

Nu börjar några otroligt jobbiga timmar av letande och jobbiga tankar på vad som kan ha hänt! Hon är den av hästarna man kan tänka sig är mest benägen att hitta hem också.

Hela kvällen igår tillbringades i skogarna däromkring....(vi hittade ett spår, men det försvann och blev otydligt rätt snabbt)....upp o ner för berget otaliga gånger...hit o dit.....tills vid halvtolvtiden.....då åkte jag hem med tårarna forsandes nerför kinderna.....och det fortsatte de med några timmar innan jag somnade till.

Jag kan inte beskriva alla jobbiga tankar som åker genom huvudet i en sån situation!

Vi fortsatte i dag......ringde runt för att om möjligt få tag på någon med hund som kunde hjälpa oss att spåra upp henne också, men det var tydligen inte så lätt att spåra just en häst.

Ut igen......jag och "frun"......tog det lite mera systematiskt uppför berget....och längst upp.....nya spår!
Och hyfsat färsk hästskit!.......

(kan ju nämna att jag hittade rätt så mycket björnspillning av olika "färskheter" också....så när "frun" fick syn på den första skithögen....ropar hon till mig: "här finns det färsk björnskit".......deeet vill jag se...ropar jag tillbaks...och skuttar neröver till henne.......nääeee....det här e ju häskit....säger jag, greppar en näve blöt bajs, tar upp den o luktar på den. "Ääär det"?? säger "frun"......jaaa...lukta....säger jag, och trycker upp det under näsan på "frun"...varpå hon skrynklar ihop ansiktet och ryggar tillbaks....men håller med och blir lika glad som jag är, där jag står med hästskit i händerna)

Vi följer spåren uppför berget...och dyker strax på nästa hög med färskt bajs......jag stoppar glatt ner näven igen.....för att känna om den är varm eller kall...(nu hade vi ju hoppet uppe igen och kände oss lite som två små spårande indianer).....nu såg vi också tydliga spår efter henne lite överallt. Hela tiden ropar vi hennes namn lite då o då.

Plötsligt hör jag det lilla ljudet som blir av spännet på hennes grimma!

Sedan ser jag henne där hon kommer gående mot oss genom skogen!

Både jag och "frun" utbryter i ett unisont storbölande av ren glädje.....vi kramar om hästen och varandra om vartannat...och fortsätter böla!

Vilken känsla!

Efter alla möjliga och omöjliga scenarion som åkt genom huvudet....dyker hon upp i skogen på toppen av berget....helt oskadd och välbehållen!

"Frun" ringer runt till alla inblandade och berättar den glada nyheten under tiden vi tar oss ner genom skogen och påbörjar vägen hem igen.

En bild från i vintras på...

"Moster Storbumsan"

.....(heter egentligen något annat...men kallas sällan det :-)...)

Den där klyschan...: slutet gott, allting gott......känns som den passar just nu!

Den totala utmattning som råder efter senaste dygnets oro...är blandat med lyckokänslor över att få hem henne välbehållen!

Hej o hå!